Att be om feedback låter ofta enkelt i teorin, men i praktiken kan det vara betydligt svårare. Särskilt när vi inte vet vad vi kommer att få höra.
Som ledare finns det ibland också en oro för hur det kan uppfattas. Att be om feedback kan kännas som att man visar osäkerhet eller bristande kompetens. Som att man borde ha svaren, vara trygg och alltid veta vad man gör.
Jag tror att många ledare känner igen sig i den tanken. Jag vet att jag gjort det tidigare.
Samtidigt är min erfarenhet ofta den motsatta. När ledare ber om feedback uppfattas det sällan som en svaghet. Snarare som en styrka. Det signalerar ödmjukhet, vilja att utvecklas och mod att faktiskt vilja förstå hur man påverkar andra.
Det visar också något annat viktigt. När vi ber våra medarbetare om feedback visar vi att vi litar på deras omdöme. Att deras perspektiv är viktigt. Att deras upplevelse spelar roll.
Det kan i sin tur bidra till att bygga både tillit och trygghet i teamet.
Under åren har jag mött många ledare som gärna ger feedback, men som mer sällan ber om den själva. Det är inte alltid bekvämt att höra hur ens beteende faktiskt upplevs av andra. Särskilt inte när det skaver lite.
Men ofta är det just den feedbacken som är mest värdefull.
Utan feedback är det svårt att utvecklas. Vi ser inte alltid själva hur vi påverkar andra.
Vilken feedback har varit svårast för dig att ta emot, men mest värdefull i efterhand?
Lämna ett svar