Många ledare väntar för länge med återkoppling.
Inte för att de inte bryr sig, utan för att de vill göra det på rätt sätt. Komma på ett bra sätt att formulera sig. Tänka igenom allt ordentligt. Hitta rätt tillfälle.
Ibland gör det att återkopplingen aldrig kommer. Eller att den kommer så sent att situationen redan tappat sin relevans.
Återkoppling behöver sällan vara perfekt för att vara värdefull. Men den behöver komma i rätt tid.
Rent psykologiskt spelar timing stor roll för vår möjlighet att förändra beteenden. Ju längre tid som går mellan handling och återkoppling, desto svårare blir det för hjärnan att koppla ihop dem. Vi kan förstå sambandet rent intellektuellt, men kopplingen mellan beteende och återkoppling blir svagare med tiden.
Eller formulerat på ett annat sätt: När något precis har hänt är situationen fortfarande levande för båda parter. Det är lättare att förstå sammanhanget, minnas detaljer och faktiskt använda återkopplingen för att utvecklas.
Det betyder inte att du ska släppa allt och improvisera din återkoppling direkt där och då. Självklart kan du behöva tänka efter innan vi tar ett samtal.
Men många gånger fastnar vi mer i vår egen oro för att formulera oss perfekt än i vad den andra personen faktiskt behöver, och då underminerar vi även det vi vill att hen ska ta till sig.
Jag tror också att många medarbetare hellre vill ha tydlig och mänsklig återkoppling än perfekt formulerade samtal som följer ”mallen” till punkt och pricka långt senare. Inte minst för att sen återkoppling riskerar att bli mer av en historielektion än ett stöd för utveckling.
Skicka gärna ett mail eller kommentera här nedan om du brottas med att ge återkoppling på ett bra sätt så ska jag hjälpa dig.
Lämna ett svar