Har du tänkt på hur lätt det är att skjuta upp det som faktiskt betyder mest?
Inte för att vi inte vill göra det – utan för att det känns för viktigt för att göras halvdant.
Vi säger saker som:
”Jag vill göra det när jag kan göra det ordentligt.”
”Jag väntar tills jag har mer tid.”
”Det är för viktigt för att hafsas ihop.”
Det låter klokt. Men ibland blir det en fälla. För om vi väntar på den perfekta stunden, det perfekta läget, den perfekta versionen – då händer det kanske aldrig.
Jag har mött många deltagare som vill skapa tryggare team, bli tydligare i sitt ledarskap, börja hålla svåra samtal, utveckla sitt sätt att kommunicera. Det som ofta står i vägen är inte ovilja – utan en inre bild av hur bra det borde bli.
Här är en annan tanke: Om något är viktigt, då är det värt att göra – även om det blir lite stapplande i början.
När vi börjar stapplande, så kommer vi också att misslyckas ibland. Det är inte ett tecken på att vi är fel ute – tvärtom. Det är ett naturligt steg på vägen till att lyckas. Det viktiga är att vi kan vara förlåtande mot oss själva. Se det vi gjorde, lära oss något, och fortsätta. Det är så utveckling ser ut – i verkligheten.
Att säga ”jag vet inte exakt hur jag ska göra, men jag börjar ändå.” Att hålla det där samtalet även om det inte blir perfekt. Att testa en ny vana, trots att du vet att du kanske kommer misslyckas ibland.
Det är så förändring börjar. Inte med perfektion. Utan med närvaro, mod och lite skakiga steg i rätt riktning.
💬 Vad skjuter du själv upp just nu – för att du vill göra det riktigt bra?
▶️ Behöver du hjälp att komma igång? Coaching är en bra metod för att skapa handling. Hör gärna av dig om du vill veta mer!
Lämna ett svar